Artikeln utgår från en rad interdisciplinära teorier utarbetade inom studiefältet Rätt och litteratur (Law and literature) och belyser Thorsten Jonssons kriminalnovellsamling Att fly till vatten och morgon (1941) i termer av billighet (aequitas, equity). Analysen visar att samlingens skildringar av autentiska brottsfall i stor utsträckning följer billighetsprincipen: novellerna intar en hermeneutisk attityd till brotten, korrigerar den officiella, juridiska synen på förbrytelserna genom att ge inblickar i brottslingarnas inre, kompletterar de individualiserade och psykologiserade förbrytarportätten med att aktualisera det typiskt brottsliga och sätta det i relation till det allmänmänskliga, utnyttjar sin fördjupade bild av kriminalitet för en kritik av det rådande rättssystemet etc. Särskild uppmärksamhet ägnas de maktmekanismer som samlingens billighetsprojekt sätter i spel. Novellernas billighetsrelaterade tolkningsprocedurer vilar, visas det, på ett teologiskt-utilitarisktiskt, binärt koncipierat naturbegrepp som medför förtryckande exkluderingar och bland annat kriminaliserar homosexuella beteendemönster. Men paradoxalt nog vänder sig samlingens billighetsprocedurer mot sina egna ordningsskapande premisser och skapar subversiva betydelseförskjutningar. En särskilt stark omstörtande potential har novellernas komplexa narrativa strukturer (intern och extern fokalisering, opålitlig berättare etc) som å ena sidan är en produkt av billighetens underliggande binariteter, men å andra sidan ger dessa normerande oppositioner en konnotativ ironisk dubbelhet.